Hästar, hästar, hästar...

Ja, det är mycket häst nu! ;) Vi är inne i ett stim kan man väl säga... ;)

Dels så har vi köpt till mark så förhoppningsvis står vårt egna lilla stall klart till nästa vår/sommar. Så nu är det mycket funderande och skissande på hur stallet ska utformas. Och inte att förglömma alla dessa regler som måste följas! En hel djungel är det kan jag lova! ;) Men vi har nog nästan bestämt oss hur vi vill ha det. Fyra boxar blir det iallafall, det känns alldeles lagom!

Och dels så har vi bestämt oss för att köpa en ponny till. Mojje har lärt Ida så otroligt mycket, så nu hänger han knappt inte med henne längre. Iallafall inte när det kommer till hoppningen. Ida vill så gärna testa lite högre höjder och lite mer tempo och jag tycker helt enkelt inte att en 20-årig Mojje ska behöva anstränga sig så pass. ;) Så Mojje får bli Moas ponny! Moa har inte alls något behov av att varken hoppa högt eller rida snabbt, utan hon håller sig på en alldeles perfekt Mojje-nivå.

Så om drygt en vecka så hämtar vi hem Idas nya stjärna om allt går som det ska! En 13-årig b-ponny på 130 cm. En helt fantastisk liten ponny som är precis som vi vill - snäll, välhanterad, lugn och stabil. Att han dessutom går nationell LA hoppning, LB dressyr OCH är söt som socker gör det inte sämre!

  Här är han, Linners Sky High!
Kallas för Hajen ;)

Det här känns så fantastiskt roligt och magkänslan är på topp! Jag bara VET att detta kommer bli sååå bra!



En stor dag!

Igår var en stor dag för hela ridsport-Sverige!! Rolf-Göran Bengtsson (RGB) tog hem Jerringpriset med förkrossande 44,6% av rösterna.
Och vad händer? Jo, genast så börjar nitiska och bittra "sportförsåsigpåare" att håna både ridsporten i sig som RGB som person. Patetiska små människor som blev sportkommentatorer och sk "experter", förmodligen enbart för att de aldrig själva dög något till på planen/rinken/banan/i spåret... Bittra för sina egna misslyckanden så känns det uppenbarligen bättre för deras självkänsla att kritisera ridsport och påstå att den inte är någon sport!

Påstå att RGB inte gjort sig förtjänt av sitt pris utan att det borde gå till hans häst Ninja, för det är hästen som hoppar.

Då vill jag gärna vända på det! Då kanske inte Hellner ska ha sitt pris heller, utan det ska gå till hans fantasiska markservice, ni vet de där som ser till att hans skidor är perfekt vallade. För utan välvallade skidor så står han sig slätt... Hellner bara åker, eller?!

Eller de som håller på med motorsport. Där är det uppenbart serviceteamet som ska ha all cred. De ser till att bilen är i toppskick och kan prestera till max. Föraren bara gasar, bromsar och styr, eller?!

Det finns dock en stor skillnad mellan motorsport/skidor och ridsport. I ridsporten är det just ryttaren som matchar sitt instrument - hästen. Ryttaren har inget vallningsteam eller serviceteam som ser till att hästen presterar sitt bästa - det gör han/hon själv! Ryttaren har inga "konstruktörer" som bygger till eller bygger om, ryttaren har sin häst som byggs upp, tränas och matchas inför kommande uppgifter - av ryttaren själv. Som ekipage måste man rida ihop sig, bli till en enhet. Det går inte att bara ta någon annans häst och tro att den ska prestera. Bandet mellan hästen och ryttaren är liksom A och O, det finns inga genvägar!
Att då påstå att RGB inte är värd sitt pris är ett stort hån! Ingen, INGEN är mer värd sitt pris än han! Han har gjort grovjobbet själv - inget team som har "vallat" hans häst eller trimmat motorn...

Att ha sportkommentator som yrkestitel och sedan sitta och göra sig lustig över något som de inte har en susning om, är inte bara otroligt oproffessionellt utan också otroligt patetiskt! De har absolut ingen aning, ändå tycker de att det är deras fulla rätt att förlöjliga ridsporten. Sådant gör mig så fruktansvärt ARG!
Jag vet som exempel inte ett skit om curling och en snabb tanke är givetvis - hur svårt kan det vara att sopa lite? Men givetvis så är det inte så enkelt, mest troligt är att det är förbannat svårt och krävande!

De som tycker att ridsport inte är en sport och att ryttare liksom bara sitter där och styr lite, borde absolut få prova! Att sätta sig på ett 700 kg tungt djur, med egen vilja och instinkter. Få känna det där magiska bandet som bara går att få med ett djur. Känna förtroende för detta muskelpaket och kommunicera utan ord. Att tillsammans med hästen prestera - utföra ett delikat lagarbete!
Föga troligt att de skulle göra det, för i grund och botten ligger en rädsla. Rädsla för hästen, rädslan av att helt plötsligt inte ha 100% kontroll av vad som kommer hända. Då är det lättare att sitta där på sin kammare och göra sig löjlig. Men jag säger bara - upp till bevis! Ge det en chans och jag lovar att du kommer därifrån mer ödmjuk än innan.

Att ridsporten är sveriges näst största ungdomssport är det inte många som vet. Endast fotbollen är större. Ja, det är fler som håller på med hästport än som spelar hockey, tennis, golf, basket, åker skidor.
Att sitta där i sin skrivarkammare och reta upp hela hästsverige är ingen bra idé.... Vi är många! Och vi kommer ta plats på arenorna framöver. Det har Rolf-Göran Bengtsson nu banat väg för!

För nu kommer vi!! Alla vi som brinner för hästar och hästsport!! Det är vår tur nu!!

Avslutar med ett par tänkvärda filmer:

Jag håller på med hästsport

We're not afraid

Kan inte låta bli...

... med risk att bli halshuggen jäms med knäskålarna!

Visst, det är tragiskt och inget man önskar någon. Ens bästa vän och/eller jaktkamrat jagas och dödas av varg. Men proportionerna detta tar sig är inget annat än löjligt!
Ja, jag bor själv i ett "vargfritt" område och skulle förmodligen inte öppna käften i det här ämnet enligt många... ;)
Men något som finns här, så är det vildsvin! Och gissa vad, vildsvin dödar i princip lika många jakthundar som vargen, give or take några stycken. Men aldrig att man ser löpsedlar där en vildsvinsdödad hund ligger som förstasidesstoff... Aldrig hör man jägare som vill utrota vildsvinen. Hur kommer sig det? Inte heller blir det några rubriker när en hund blir ihjälsparkad av en älg eller ihjälbiten av en grävling i grytet, för där har vi också nästan lika många dödsfall som vargen står för.
Inte heller uppmärksammas det när jägarna själva genom vådaskott lyckas med bedriften att döda och skada sina hundar! Enligt statistik från Agria mellan år 2000-2006 av dödade och skadade jakthundar så vådasköts så många som 135 hundar! Under samma period så föll 84 offer för rovdjur (inte bara varg utan björn och lo också) och 51 st för annat vilt (älg, vildsvin etc) Och så får vargen ta skiten?! Vem är rent statistiskt farligast för jakthunden av ovanstående grupper? Jo, jägarna själva!
Men allra farligast för jakthunden är så klart trafiken. Enligt samma statistik som ovan så dödades eller skadades så många som 7238 hundar under ovanstående årtal.

Nä, jägarnas resonemang om vargens "farlighet" känns inte riktigt vattentät om ni frågar mig. Vargen är ju långt ifrån det farligaste en jakthund kan råka ut för... Och jag gissar att risken för våra sällskapshundar är ännu mindre. För oss "vanliga" hundägare så tror jag vildsvinen är ett större hot när vi är ute i skog och mark.

Det ÄR förknippat med risker för hundens liv när den jagar, det tror jag alla är medvetna om. Det som stör mig är att vargen får ta skiten för allt. Det dödas 86 gånger fler hundar i trafiken än av rovdjur! Det drunknar uppenbart fler hundar än de som dödas av varg. Lik förbannat så skylls allt på vargen!

Såg en rubrik idag som fick mig att tappa hakan! "Vårt stora fritidsintresse hotas av varg!" FRITIDSINTRESSE?! Herregud!! Tänker inte säga något mer om det, tycker rubriken talar för sig själv... Om man ändå pratat om viltvård, men nä... Fritidsintresse!?

Missförstå mig inte helt nu. Jag vet och tycker att viltvård är nödvändigt. Vi vill inte att viltolyckorna ökar eller att de olika djurstammarna drabbas av sjukdomar eller inavel. Så all heder åt de jägare som ser det som sin uppgift att idka viltvård och inte ren nöjesslakt (gäller även vargjakten). Och jag vet också att det kostar enorma summor att jaga, med arrendeavgifter och annat. Men varför ska det vara så svårt att samexistera med vargen? Ses vargen som en alltför svår konkurrent om bytena? Tar den helt krasst jägarna surt förvärvade kvot av vilt?
I Sverige har vi tre, kanske fyra större rovdjur. Tänker framförallt på björn, varg, lo och järv. Och inte kryllar det av dem heller. I andra länder där det finns betydligt fler arter rovdjur och dessutom till ett betydligt högre antal så har man inga större problem med det. De har helt enkelt lärt sig anpassa sig.
Det kanske inte är världens smartaste grej att jaga med lös hund på dokumenterade vargrevir eller där trafiken är hög. Just i de områdena kanske det är dags att tänka om?

Det sägs att människan är grymt anpassningsbar. Jag vet inte om jag håller med...

Avslutar med att dela med mig av hemsidan där jag hittade all ovanstående statistik, om ni vill gå in och läsa själva: www.vargreviret.com






vargreviret.com

Farväl...

Nu finns han inte längre bland oss, vår högt älskade Nitro. :'( I måndags fick han somna in för sista gången efter en kort tids sjukdom, en tumör på mjälten. Saknaden är ofantlig och värkande men nu vet jag att han mår bra.
Han gick mot sin sista vila med svansen i topp och somnade in lugnt och stilla med huvudet i mitt knä.

Farväl min älskade vän, tills vi ses igen!

Det är tur man hänger med... ;)

Det slog mig igår att det är ju för tusan första advent nästa helg! Kanske är dags att kolla över adventsgrejer, misstänker att jag behöver komplettera med en del... ;) Och så måste vi fixa ordning på gardinstången i köket som Vittra så snällt modifierat genom att hänga i gardinen. :/ Jodå, den där lilla Vittran är minsann ett riktigt råskinn! Vi har väl våra meningskiljaktigheter emellanåt... ;) Hon har kommit på att det är sketaskoj att spränga hönsflocken :/ De kacklar och fladdrar åt alla håll! JAG tycker emellertid INTE att det är någon lämplig sysselsättning för VildVittran ;) Hönor idag betyder med största sannolikhet rådjur imorgon och det vill jag INTE!! Men inget ont som inte för något gott med sig! Tack vare hönorna så vet jag att hon har stor lust att följa efter sådant som rör sig, samt att jag vet på vilket avstånd min åsikt slutar gälla... ;) En klar fördel när man går i skog och mark och riskerar att stöta på vilt. Det blir till att ha tummen i ögat på den lilla damen!! Men särskilt orolig är jag faktiskt inte för anti-höns-träningen går snabbt framåt, min största uppgift just nu är att se till att möjligheten till att jaga hönor inte uppkommer utan att jag snabbt kan bryta eventuella intentioner till hönsjakt ;)

Huvudvärken Allan from hell dök upp igår... :/ Så jag fick snällt stanna hemma från jobbet inatt. Har fortfarande ont, men hoppas att en lugn dag med mycket vatten, huvudvärkstabletter och vila ska göra att jag kan gå och jobba inatt.

Och min fina Nitro... Han är verkligen risig :( Har fått en tid till veterinären imorgon, vi ska se om han kan få någon annan medicin som underlättar hans liv just nu. Jo, jag vet... Han är en gammal hund och att han inte kommer finnas för alltid, men finns det grejer som kan göra hans sista tid mer angenäm så tänker jag se till att han får dem! Håll nu tummarna för bästa Nitro imorgon, att det finns hjälp att få. För själv är jag övertygad om att det är höstens fuktiga råkyla som gör honom sämre, för det var lika samma förra hösten innan snön kom och med den en torrare kyla.

Nä nu får det bli en ipren och soffhäng. Vi hörs!

Nattjobb och funderingar

Min första vecka som nattarbetare gick över förväntan! :) Har till och med känt mig betydligt piggare än när jag jobbar dag och får gå upp sådär okristligt tidigt. Men det beror nog på att jag inte haft några som helst bekymmer med att somna direkt när jag kommit hem och sedan har fått sova oavbrutet. Den stora fördelen är ändå att jag bara jobbar fyra nätter och sedan är ledig i princip fyra dagar, sånt gillas!! :) Och det går åt med två barn, tre hundar och en liten ponny! ;)

Igår klippte vi Mojje igen och med tanke på den högen med päls som blev så kunde man inte tro att han klipptes för knappt 1,5 månad sedan. Shit, han är som värsta isbjörnen!! Vi passade samtidigt på att duscha honom så vi fick bort allt stöv och hårrester som blir. Men oj så han tycker det är otäckt! ;) Men fin blev han och jag hoppas att han framöver kan komma att åtminstone acceptera att bli duschad. Det blir lite enklare att hålla efter hans eksem om sommaren då ;) Förresten, om det finns någon där ute som har några bra tips för att lindra sommareksem så får ni gärna dela med er av tipsen! Nytt eksemtäcke ska inköpas, men jag vill ha lite tips på bra salvor/schampo etc som lindrar.

Och min fine Nitro... Han är allt lite skröplig just nu :( Vet att han blev lite extra stel i kroppen förra hösten också, så imorgon ska jag ringa veterinären så jag kan sätta honom på lite canidryl igen. För bortsett från att han är stel i kroppen så mår han bra, min älskade gamle gubbe! <3

När man nu jobbar som jag gör, så hinner man liksom stå och fundera kring olika saker om nätterna. Något som jag stod och tänkte på härom natten var detta om uppfostran och träning av hundar. Just det faktum att det alltså finns människor som påstår sig kunna uppfostra hundar enbart genom att förstärka rätt beteenden, alltså aldrig låta hunden förstå att vissa beteenden får konsekvenser. ;) Jag kan inte låta bli att bli grymt fascinerad av det! Hur det ens är praktiskt genomförbart?!
Jag menar, valpen är uppe och länsar bord och bänkar och jag gissar att självbelöningen är gigantisk vid tillfället. Hur gör man då, rent praktiskt om man vill tillämpa ovanstående "metod"? Väntar man tills valpen är klar och belönar att att alla fyra tassar nu står på golvet? Hur lyckas man som tränare att överglänsa den självbelöning valpen skaffade sig på bordet?
Eller säg att den jagar efter något, en hare, grannens katt, lekande barn. Hur gör man då?
Jag, i min egna lilla värld, så vill jag såklart bryta båda ovanstående beteenden och det omgående. Och jag ser gärna att det får betyda ett uns av obehag för hunden, bara för att minska risken att den blir en återfallsförbrytare ;) För skulle man sedan kunna avbryta hunden nästa gång den är på väg med ett nej t ex, så har jag ju värsta läget att DÄR belöna det faktum att den väljer att lyssna på mig!

Jag är verkligen seriöst intresserad hur "enbart förstärka rätt beteenden" fungerar! Vilken typ av hundar har dessa personer som säger sig ha lyckats med detta? Gör dessa hundar aldrig något bus? Har de verkligen på riktigt aldrig tillrättavisat sina hundar? Aldrig?!

Håll med om att det är fascinerande! Och den största frågan är - denna typ av "velour-uppfostran", är den enbart till gagn för hundarna?
Ni har nog förstått att jag trots min fascination är starkt skeptisk till hur detta kan fungera rent praktiskt. Åtminstone om man har hundar med lite drag under galoscherna med nyfikenhet, jaktlust, kamplust och mycket egen vilja. Givetvis drar jag paralleller till mina egna hundar och jag är ganska övertygad om att de hade säkerligen inte varit lika trevliga individer som de är idag om jag enbart belönat deras rätta beteenden och sett mellan fingrarna på de oönskade... Någonstans måste man väl ändå tala om att detta är INTE okej? Eller?!

Nåja, slutfilosoferat om detta! ;)
Idag är det dags för hoppträning igen! Barnen är grymt förväntansfulla och jag kan gissa att Mojje är lite extra pigg idag när han blivit av med ullkostymen ;)

Vi hörs! :)

Nya tider!

Ja, så blev det! I fredags gjorde jag mitt sista dagspass på jobbet för ett tag framöver. Imorgon kväll går jag på mitt första nattpass ever... Så för att "grunda rätt" så sitter jag här och och försöker hålla mig vaken så länge det går och hoppas jag kan sova ett par timmar imorrn istället. Det ska bli intressant och se hur det går. Jag har som sagt aldrig jobbat natt innan. Tror inte det blir några bekymmer att hålla mig vaken, då är jag mer orolig över om jag verkligen kan somna när jag kommer hem ;) Men det lär väl märkas antar jag!

I fredags så var vi några tjejer från stallet som gick på Björn Rosenström. Som vanligt så är det som allra roligast på förfesten, för när vi väl kom dit så var väl medelåldern omkring 19 år... :/ Herregud, de var ju knappt födda när "Splitternya blåa sockiplast" skrevs!! ;) Hur som så hade vi allafall en grymt trevlig kväll och jag antar att jag mådde som jag förtjänade dagen därpå ;)

Idag har barnen hopptränat igen för bästa syster! Det är så himla kul att se hur de utvecklas alla tjejerna! Idag var det en ganska svår bana med fokus på lydighet, med brutna vägar och travbommar. Och jag tror minsann att Ida hoppade bana på närmre 50 cm idag utan en suck. Ja, inte alla hinder men kanske hälften! :) Och Moa, som får lite privatlektion efteråt, hoppade till och med i galopp idag. Anna lägger verkligen upp träningen så den passar barnen så himla bra! Utmaningar som inte är för svåra utan som de kan växa med och vara stolta när de klarar. Helt perfekt!

Nähä, får väl titta på lite TV nu'rå och kanske spela något meningslöst spel på facebook ;)

Tjing!